tisdag 13 mars 2012

Jag vs Reparatören part 1.

Ja det var ett tag sen, men det är för att det inte hänt nånting jag vill dela med mej av och jag emot inlägg där man bara liksom talar m vad man gjort på dagen. Jag är en arbetande småbarnsmamma som gör i princip samma sak varenda dag. Ibland tar mormor/farmor eller moster barnen nån kväll så jag kan gå ut på krogen eller så och träffa andra vuxna glada människor, vilket jag tycker är roligt, men det är ingen ide att skriva om det heller då missunsamma surpruttar gärna skulle kunna vrida det till vad som helst. Jag sjunger i ett band, på måndagar. Så, då vet ni.

MEN, frågan jag tänkte ställa här idag är varför, VARFÖR, en del företagare än en aning nonchalanta och slappa här i vår kommun. jag sa EN DEL nu, så det är ju inte alla, men de jag har haft med att göra iallafall. Historian med EON kan ni ju vid det här laget.
Nu gick min en av mina vitvaror sönder för en tid sen. Typ en månad sen var det nog.

So far:
Ringer företaget jag köpte den ifrån som hänvisar mej till den reperatören som har hand om reperationer när man har garanti kvar. (köpte den i höstas).
Ringer upp reparatören en fredag, han säger till mej: -Jag kommer till dej på måndag kl 08.
Fine. 
Ingen kommer på måndag kl 08.
Då jag är rätt trött på att ringa och tjata på folk så vantar jag en vecka innan jag ringer upp honom igen.
"-oj, förlåt, jag glömde, kommer imorron vid 16.00"
Fine.
Han kommer in dagen efter, öppnar skåpdörren och säger att vi ehöver installera en vatten avstängare. Erbjuder sej att kontakta rörmokaren som ska ringa upp mej.
Rörmokaren ringer mej dan efter, kommer hem till mej och installerar vattenavstängaren på en timme.
Dan efter, vid lunchtid, ringer reparatören upp igen. Säger att "det är bra om arbetet med att laga din vitvara inte stannar upp nu, så jag kommer på ett tag."
Bra, säger jag och stannar hemma hela eftermiddagen och väntar på honom.
Reparatören dyker inte upp på hela dagen. Jag ringer några dagar senare och lämnar ett mobilsvar att han ska ringa upp mej när han hör det. Ingen ringer.
Idag ringer jag igen, en vecka senare än sist jag ringde, och ber honom ringa upp. Framtiden utvisar om han övehuvudtaget ringer upp mej den här gången.


Jag har sällan haft med installatörer och reparatörer att göra, men nu blir jag väldigt konfunderad och undrar:

-Hur kan de tycka att det är okej att vara så här nonchalanta och slappa?
 Hur kan de lova saker och sen inte genomföra det utan liksom bara strunta i det?

Kan det vara för att det inte finns nån konkurrens? Det finns liksom bara en och välja på, och då kan man vara lite opålitlig för att jag som konsument inte har något val än att vänta, och vänta, och vänta.  
Hade jag bott i en annan större stad hade jag kanske haft andra anternativ att välja mellan, (och i så fall hade de här personera varit arbetslösa eftersom det inte hade varit någon som litat på dem )

Jag förstår att det kan vara så att just för att är själva tar de på sej för mycket jobb, lovar till höger och vänster och sen glömmer hälften av vad de lovat. Men är det så jävla svårt att ringa upp mej och boka om en tid? Säga att han inte kommer hinna komma? Eller köpa en almanacka att skriva upp tiderna i? Eller ställa ett alarm?
Jag blir så jävla arg alltså. Som om jag inte har andra saker att göra än att sitta hemma och vänta på folk som aldrig orkar komma?
Jag är ganska beroende av att ha kontroll. Om jag har en tid att passa ser jag till att planera runt det. Hur fan ska jag kunna göra det?
-Mamma, kan vi ta sparkarna en sväng i solen?
-Nä det går inte, vi måste vänta på att han som ska laga vår vitvara kanske kommer. kanske!

Sen har man suttit och stirrat inne hela dagen till ingen jävla nytta fast solen lyser ute.


Det värsta med allt r att om man pratar med folk om att jag väntar på honom, så skrockar 9 av 10 och säger: - ja då kommer du få vänta länge!

Hur kan man vilja ha det ryktet?  Alltså skärpning.