dan före dopparedan

men nu är det bara en dag kvar innan vi får träffas och ha fest. Känns som det är välbehövt nu.
Fyller man trettio bör det firas in, och eftersom jag inte har kvar nån av mina år gångs vänner har det inte blivit av många fester i år.
MEN nu har jag sjukt mycket att göra att jag knappt iner jobba på jobbet idag känns det som. Men det är väl så som kontroll-freak så jag får skylla mej sjäälv som skulle styra upp allt ensam.

Update när jag har tid.

Hej!

Jag+Skadan Olofsson= Sant.

Ja, så hur gick det nu med maten i helgen? Var det som att sätta sej på ett Tefat nerför granbergsbacken? Vräkte jag i mej så chips och ostkrokar stod ut genom öronen på mej? JA!

Nej, hahaahaha..jag skämtade bara. Det gjorde jag inte. Jag var en duktig flicka och gjorde EXAKT som det stod i regelboken att man skulle göra och det har gått hur bra som helst. Det mest sockriga jag fått i kroppen är antagligen en skvätt hembränd sprit, blandad med ramlösa. Gick för övrigt mycket bättre med lite kyckling och sallad i magen.

I övrigt så har jag en massa roliga saker att se fram emot.

Min 30-års fest den 29 okt, fylld med mina vänner, som jag är otroligt glad över ville slösa en lördag tillsammans med mej.

Min födelsedag den 2 nov. Som jag TROR att jag är glad över.

Riga resan är bokad så den 3 nov åker jag och min cherrypie till Sthlm, jag måste bara in i lycksele och avlägga ett pytte vittnesmål på tingsrätten, men SEN! Mini semester! weehoo. Jag längtar.

Sen har jag lejt en pianist och anmält mej till "hjulkalendern" på folkan den 10 dec kl 12.00

OCH sist men inte minst fått klartecken av Inga-Lena att vi ska vara med i julkonserten den 17 dec.

Du ser, massa roligt!

Jag ska också passa på att berätta vad Skadan Olofsson gjorde idag.

Eller, låt mej börja så här:

Jag har känt min sambo i 10år ungefär, vårt förhålande sträcker sej ca 7 år bakåt.
På dem åren har han hunnit
*skada njuren i en bilolycka
*skära av en sena i armen
(dessa två skador hände vid olika tillfällen under tajt tidsperiod men kunde inte behandlas på samma lassarett så vi kryssade mellan lse och umeå ett par ggr.  Jag var dessutom RÄTT gravid ska tilläggas.
*fastna under en bil, nästan mitt i natten, för att domkraften inte höll så brandkåren fick komma och ta lös han.
Sen var det lugnt en tid men så...
*sågade han sej i tummen förra året medan jag var på julkonserten så vi gatt åka med en jävla fart och sy den i dorotea efteråt.
Och så idag...... kom han hem från jobbet och släntrade ner i källaren för att göra upp en eld, men kom upp efter ett par minuter.. varför?
För att han hade:
*huggit sej i benet med yxan så man såg rätt in. Det var inte mer än en cm längt men djupt...djuuupt. (urk)

Vi tejpade det och hoppas att det räcker.
Känns som första hjälpen väskan jag köpte från jobbet var jävlar i mej de bästa jag köpt.

Jag var tvungen att påtala för honom idag att han faktiskt är ganska klantig. Varpå han svarade: "ja men nu var det länge sen sist.."

Säga vad man vill, men tråkigt har man sällan med honom. Han kanske inte tar mej på restaurant eller på romantiska promenader, men jag har då snart sett varenda sjukstuga i kommunen, och det är inte fy skam!


Skadan olofsson, ja herregud.

Imorron ska jag få träffa Oscar. Älskade plupp. Jag längtar efter dej!

Som nu..

I helgen var jag och min arbetsgrupp på "avkopplings-resa" till Klimpfjäll, där de hade hyrt stugorna som Kommunal har, som man får hyra. De var verkligen mysiga.
Jag kände mej inte jätte peppad först, eftersom jag antog att mat och dryck skulle spela ganska stor roll, som mat ofta gör när man ska ha "samkväm" med människor man annars inte direkt umgås med. Mat kan mötas i mat, även om jag föredrar musik, som ni vet.
Iallafall så åkte jag iallafall, och mycket riktigt handlade de första 3-4 timmarna om att tillreda och äta mat. Jag och Shirrans bäbis Kiara hängde i soffan medans de andra åt, just för att det skulle bli lite enklare.
Man kan säga ändå att det här var första gången jag inte kände mej helt delaktig i nåt. Kanske för att det spelade så stor roll just då. Meen, middagen förflöt och efter vi packat bort så spelade vi spel och lite annat innan jag gick och la mej. La mej först, sov längst och klev upp sist.

En rätt gemytlig fredag faktiskt.

Jag längtade hem på lördag, hem till resten av min familj, och i min värld fick jag för mej att vi skulle ha en lugn kväll utan några utspel eftersom vi faktisikt inte ses så ofta nu för tiden. Inte mentalt iallafall, men jag och min käre Sambo hade inte alls samma tanke sätt visade det sej. Och det är inte hans fel. Han kunde ju inte veta att jag ville det. Men jag ville att han skulle ha velat det. Fattar du?

Det är antagligen ganska ofta, när man blir irriterad på sin partner eller vän, så beror det på att jag tänkte nånting, och bestämde det inuti, och när han inte gjorde som jag tänkte att vi skulle göra, fast jag inte sa nåt, för att jag tyckte att han borde fatta det, så blir jag arg.
Vi kan med 100% säkerhet redan nu säga att när vi säger/tänker att han/hon "borde fatta det" så är det en helt orimlig tanke. Det finns tusen bevis på att en del inte fattar det man kan tycka att "de borde fatta" :

*Adolf Hitler
*Josef Fritzl
*Breivilk
*plus många många fler....

Hur som helsty. Man ska aldrig måla upp luftslott, för den enda som blir besviken är du. Du och bara du. POFF! säger det, så spricker de som såpbubblor och så står du där med såpa rinnande i pannan och undrar i förnekelse hur det här kunde hända?

Jag planerar i varje fall att introducera mat igen till helgen. Hur länge vet jag inte, men iallafall nu eftersom jag har 30-års fest, fyller år, och åker (förhoppningsvis) till Riga med Patrik sammanslaget på två veckor. Och eftersom jag måste börja introduktionen innan den 29, och den tar ca 8 dar borde jag börja....*pausmusik* ... på fredag. Jag är sjukt nervös och hoppas att jag inte fuckar upp det. Ska väl lus läsa böckerna nu då så jag är förberedd.
Jag ser minst fram emot att bajsa igen. Det är ganska skönt att inte behöva göra det mer än nån gång i veckan faktiskt :) (trodde du verkligen att jag..JAG skulle ha en blogg utan att prata om bajs?)

Uppdatering om det kommer lite senare i veckan.
Annars är jag lite i vibration just nu. Mycket är på G. Tråkiga och roliga saker, eftersom balansen i livet är det allra viktigaste så är det den jag kollar av hela tiden. En liiten liiten känsla av vaccum har infunnit sej och jag vill inte att den ska bli större. Inte nu.

Å adnra sidan, är det så konstigt? Tänker man mycket så är det lätt att förlora sej tills man tar en paus. Som när man är på jobbet och går in i en roll, och man märker inte hur sjukt slut man är förrän man sätter sej ner hemma. Så känns det nu. Jag har tänkt och känt så förbannat mycket att nu när nåt tvärslet mej åt sidan så blev det en konstig form av förvirring och apati.

Hej.

Jävligt tidig morron och några erkännanden.

Så förflöt Mikaeli helgen 2011. Det roligaste var att jag fick ha träff med mina gamla brudar från förr. Vi skulle ju ha en gedigen klassträff i lördags. Med gamla gymnasieklassen. Haha, det är jävligt roligt egentligen att vi tänkte att det skulle vara nån intresserad av det.
Jag gick alltså ut gymnasiet år 2001, ett år senare än mina fellow 81or. För att jag gick om ett år. Och klassen var inte det minst tajt om man säger så.
Jag var inte riktigt mitt mest samlade JAG just Och när vi skulle ta tag i det här med inbjudan nu så minns jag inte ens hälften av de som faktiskt fick i min klass.

Vi blev iallafall tre stycken. Jag, Anna (som numera är sambo sen nio år med Patriks storebror, alltså ingen jag INTE sett på flera år. Fan våra ungar är ju till och med kusiner..)
Och så MARIA. Älskade Maria som var precis som vi, som då och likadan nu. Det var underbart. Vi saknade bara Anette, och Jonas. Jonas hade giltigt skäl till att inte komma eftersom han dog i bilolyckan Patrik oxå var med i den 17 maj 2003.

Det minst intelligenta i helgen är att jag fick den briljanta ideén att jag nog skulle kunna dricka lite rödvin. Bara liite, utan att först äta fast föda. Jaja, jag ser hur du himlar med ögonen, Sluta med det där, du ser ut som min mamma!!

Jag drack hur som helst 3 stycken och sen gick vi ut, väl på hotellet drack jag vatten men det var redan för sent. Vinet fick ner i magen, laddade som en tsunami, och störtade rakt upp i huvudet för att ta första bästa väg ut (munnen) när jag kom innanför dörren hemma kl 01.30. Tack och hej rödvin. Haha, Patrik sa inte ens emot mej när jag sa att jag skulle dricka. "Okej" sa han. Antar att han känner mej allt för väl. Så här skulle antagligen konversationen sett ut iallafall:
"Jag tänker dricka lite rödvin nu"
"Men Therese är det verkligen smart?"
"Va?(med eftertryck). Ja, det är det. Jag vet att det kommer gå fint!!"
"Okej"

Det blir som den g¨ngen vi budade hem en Sodastream på Tradera och använde den flitigt en period. Så en dag tänker jag mej att man kan uträtta storverk med den så jag köper en Festis flaska och häller i innehållet i Sodastream flaskan.
"wehoo! Nu jävlar jag jag kolsyra Festis!!"
"Therese det går inte"
"jo det gör det"
"nä"
"jo" "nä" "jo" osv..
"JAG VET ATT DET GÅR!!!!" ( jag blir sån när jag är sjukt säker på min sak)
"jamen gör det det då man ropa inte på mej sen"
"HA! verkligen inte!"

Nöjd som Einstein måste känt sej så stoppade jag in flaskan i Sodastreamern, tryckte för kung och fosterland och BOOM!

Hela jävla flaskan exploderade och Festis rann över köksluckorna.

Jag stormar vardagsrummet och ryter som en lejonhona:

"Den exploderade!"
"Jag sa ju att det inte gick..."
Det är ju INTE vad man vill höra direkt.
"MEN PATRIK VARFÖR STOPPADE DU MEJ INTE DÅ FÖR HELVETE!?!?!?!"

Ja jag vet.
Så det var antagligen därför han bara svarade "okej" till att dricka rödvin i Lördags fast det var 34 dar sen jag åt fast föda. Och inte var det minsta förvånad när jag störtar in på toan för att kaskad-spy.

För att han vet att jag lär bäst av mina egna misstag.  (och vägrar tro på hans tillrättavisanden)

Anyhow. Passerat -10kg iallafall.
 Heja mej.

Förresten. En gammal parallell klass kompis från grundskolan har hängt sej. Dagens stora frågeteckan är hur man kommer så långt ner att man faktiskt genomför det.Stackars anhöriga. Hurv..

Bara en söndag kan man tycka.

Så, Idag är det 4 veckor sen jag mumsade lös helt gränslöst. Känns fint att kunna se det. Tänken har funnits tidigare att kanske kommer jag till den här magiska dagen, men. Ja. Nu är jag här iallafall.

Jag har dessutom fått ut en ny diskmaskin på hemförsäkringen, som kopplades in utan problem, OCH Tamtaratam! Vi har fått avtalet från EON som jag skrivit under och skickat in.

Jag gick således in på banken för att låna upp på huset som jag även det blivit lovad tidigare, och fick INTE komma till nån av mina vanliga bankmänniskor utan till en rätt sträv tant, som inte känner mej och säkert tyckte jag var väldigt udda. Anyhow, det rullar på nu iallafall. Allt är som det borde vara.
Vi har gjort pass till vår Riga resa, och jag är fortfarande lika lättad och glad som alltid i det här nya livet.

Men, det har varit saker som hänt, som jag inte ens tänker andas om på en simpel blogg, men som fått både mej och P att sitta mitt emot varann vid köksbordet och stirra rakt ut. Jag tänker på det hela tiden. Hela jävla tiden, och han med. Det tog säkert en hel dag innan vi ens började prata om det och nu pratar vi. Med varann, hela tiden. Tankar och känslor om det förflutna och framtiden hos oss och våra nära. Saker som vi trodde var självklara ska plötsligt omprioriteras och delas upp i små små bitar för att sedan läggas i högar bara för att vi ska kunna begripa. 
Vi vet, att det är positivt, i det allra vidrigaste form, men ändå. Jag älskar att vi kan prata om det. Jag älskar att vi kommit så långt att vi kunnat utveckla det som gör oss till det vi är, så vi kan prata om nånting som sårar och smärtar och lättar oss lika mycket. Jag älskar att vi har det och jag älskar honom. Herregud, vad jag älskar dej.

Ja, vettigare än så blir det inte idag. Jag är för osorterad av jobb och hemma-tid att jag inte kan tänka klart nu.

En annan dag.