Ja, så hur gick det nu med maten i helgen? Var det som att sätta sej på ett Tefat nerför granbergsbacken? Vräkte jag i mej så chips och ostkrokar stod ut genom öronen på mej? JA!
Nej, hahaahaha..jag skämtade bara. Det gjorde jag inte. Jag var en duktig flicka och gjorde EXAKT som det stod i regelboken att man skulle göra och det har gått hur bra som helst. Det mest sockriga jag fått i kroppen är antagligen en skvätt hembränd sprit, blandad med ramlösa. Gick för övrigt mycket bättre med lite kyckling och sallad i magen.
I övrigt så har jag en massa roliga saker att se fram emot.
Min 30-års fest den 29 okt, fylld med mina vänner, som jag är otroligt glad över ville slösa en lördag tillsammans med mej.
Min födelsedag den 2 nov. Som jag TROR att jag är glad över.
Riga resan är bokad så den 3 nov åker jag och min cherrypie till Sthlm, jag måste bara in i lycksele och avlägga ett pytte vittnesmål på tingsrätten, men SEN! Mini semester! weehoo. Jag längtar.
Sen har jag lejt en pianist och anmält mej till "hjulkalendern" på folkan den 10 dec kl 12.00
OCH sist men inte minst fått klartecken av Inga-Lena att vi ska vara med i julkonserten den 17 dec.
Du ser, massa roligt!
Jag ska också passa på att berätta vad Skadan Olofsson gjorde idag.
Eller, låt mej börja så här:
Jag har känt min sambo i 10år ungefär, vårt förhålande sträcker sej ca 7 år bakåt.
På dem åren har han hunnit
*skada njuren i en bilolycka
*skära av en sena i armen
(dessa två skador hände vid olika tillfällen under tajt tidsperiod men kunde inte behandlas på samma lassarett så vi kryssade mellan lse och umeå ett par ggr. Jag var dessutom RÄTT gravid ska tilläggas.
*fastna under en bil, nästan mitt i natten, för att domkraften inte höll så brandkåren fick komma och ta lös han.
Sen var det lugnt en tid men så...
*sågade han sej i tummen förra året medan jag var på julkonserten så vi gatt åka med en jävla fart och sy den i dorotea efteråt.
Och så idag...... kom han hem från jobbet och släntrade ner i källaren för att göra upp en eld, men kom upp efter ett par minuter.. varför?
För att han hade:
*huggit sej i benet med yxan så man såg rätt in. Det var inte mer än en cm längt men djupt...djuuupt. (urk)
Vi tejpade det och hoppas att det räcker.
Känns som första hjälpen väskan jag köpte från jobbet var jävlar i mej de bästa jag köpt.
Jag var tvungen att påtala för honom idag att han faktiskt är ganska klantig. Varpå han svarade: "ja men nu var det länge sen sist.."
Säga vad man vill, men tråkigt har man sällan med honom. Han kanske inte tar mej på restaurant eller på romantiska promenader, men jag har då snart sett varenda sjukstuga i kommunen, och det är inte fy skam!
Skadan olofsson, ja herregud.
Imorron ska jag få träffa Oscar. Älskade plupp. Jag längtar efter dej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar