måndag 17 oktober 2011

Som nu..

I helgen var jag och min arbetsgrupp på "avkopplings-resa" till Klimpfjäll, där de hade hyrt stugorna som Kommunal har, som man får hyra. De var verkligen mysiga.
Jag kände mej inte jätte peppad först, eftersom jag antog att mat och dryck skulle spela ganska stor roll, som mat ofta gör när man ska ha "samkväm" med människor man annars inte direkt umgås med. Mat kan mötas i mat, även om jag föredrar musik, som ni vet.
Iallafall så åkte jag iallafall, och mycket riktigt handlade de första 3-4 timmarna om att tillreda och äta mat. Jag och Shirrans bäbis Kiara hängde i soffan medans de andra åt, just för att det skulle bli lite enklare.
Man kan säga ändå att det här var första gången jag inte kände mej helt delaktig i nåt. Kanske för att det spelade så stor roll just då. Meen, middagen förflöt och efter vi packat bort så spelade vi spel och lite annat innan jag gick och la mej. La mej först, sov längst och klev upp sist.

En rätt gemytlig fredag faktiskt.

Jag längtade hem på lördag, hem till resten av min familj, och i min värld fick jag för mej att vi skulle ha en lugn kväll utan några utspel eftersom vi faktisikt inte ses så ofta nu för tiden. Inte mentalt iallafall, men jag och min käre Sambo hade inte alls samma tanke sätt visade det sej. Och det är inte hans fel. Han kunde ju inte veta att jag ville det. Men jag ville att han skulle ha velat det. Fattar du?

Det är antagligen ganska ofta, när man blir irriterad på sin partner eller vän, så beror det på att jag tänkte nånting, och bestämde det inuti, och när han inte gjorde som jag tänkte att vi skulle göra, fast jag inte sa nåt, för att jag tyckte att han borde fatta det, så blir jag arg.
Vi kan med 100% säkerhet redan nu säga att när vi säger/tänker att han/hon "borde fatta det" så är det en helt orimlig tanke. Det finns tusen bevis på att en del inte fattar det man kan tycka att "de borde fatta" :

*Adolf Hitler
*Josef Fritzl
*Breivilk
*plus många många fler....

Hur som helsty. Man ska aldrig måla upp luftslott, för den enda som blir besviken är du. Du och bara du. POFF! säger det, så spricker de som såpbubblor och så står du där med såpa rinnande i pannan och undrar i förnekelse hur det här kunde hända?

Jag planerar i varje fall att introducera mat igen till helgen. Hur länge vet jag inte, men iallafall nu eftersom jag har 30-års fest, fyller år, och åker (förhoppningsvis) till Riga med Patrik sammanslaget på två veckor. Och eftersom jag måste börja introduktionen innan den 29, och den tar ca 8 dar borde jag börja....*pausmusik* ... på fredag. Jag är sjukt nervös och hoppas att jag inte fuckar upp det. Ska väl lus läsa böckerna nu då så jag är förberedd.
Jag ser minst fram emot att bajsa igen. Det är ganska skönt att inte behöva göra det mer än nån gång i veckan faktiskt :) (trodde du verkligen att jag..JAG skulle ha en blogg utan att prata om bajs?)

Uppdatering om det kommer lite senare i veckan.
Annars är jag lite i vibration just nu. Mycket är på G. Tråkiga och roliga saker, eftersom balansen i livet är det allra viktigaste så är det den jag kollar av hela tiden. En liiten liiten känsla av vaccum har infunnit sej och jag vill inte att den ska bli större. Inte nu.

Å adnra sidan, är det så konstigt? Tänker man mycket så är det lätt att förlora sej tills man tar en paus. Som när man är på jobbet och går in i en roll, och man märker inte hur sjukt slut man är förrän man sätter sej ner hemma. Så känns det nu. Jag har tänkt och känt så förbannat mycket att nu när nåt tvärslet mej åt sidan så blev det en konstig form av förvirring och apati.

Hej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar