Så, Idag är det 4 veckor sen jag mumsade lös helt gränslöst. Känns fint att kunna se det. Tänken har funnits tidigare att kanske kommer jag till den här magiska dagen, men. Ja. Nu är jag här iallafall.
Jag har dessutom fått ut en ny diskmaskin på hemförsäkringen, som kopplades in utan problem, OCH Tamtaratam! Vi har fått avtalet från EON som jag skrivit under och skickat in.
Jag gick således in på banken för att låna upp på huset som jag även det blivit lovad tidigare, och fick INTE komma till nån av mina vanliga bankmänniskor utan till en rätt sträv tant, som inte känner mej och säkert tyckte jag var väldigt udda. Anyhow, det rullar på nu iallafall. Allt är som det borde vara.
Vi har gjort pass till vår Riga resa, och jag är fortfarande lika lättad och glad som alltid i det här nya livet.
Men, det har varit saker som hänt, som jag inte ens tänker andas om på en simpel blogg, men som fått både mej och P att sitta mitt emot varann vid köksbordet och stirra rakt ut. Jag tänker på det hela tiden. Hela jävla tiden, och han med. Det tog säkert en hel dag innan vi ens började prata om det och nu pratar vi. Med varann, hela tiden. Tankar och känslor om det förflutna och framtiden hos oss och våra nära. Saker som vi trodde var självklara ska plötsligt omprioriteras och delas upp i små små bitar för att sedan läggas i högar bara för att vi ska kunna begripa.
Vi vet, att det är positivt, i det allra vidrigaste form, men ändå. Jag älskar att vi kan prata om det. Jag älskar att vi kommit så långt att vi kunnat utveckla det som gör oss till det vi är, så vi kan prata om nånting som sårar och smärtar och lättar oss lika mycket. Jag älskar att vi har det och jag älskar honom. Herregud, vad jag älskar dej.
Ja, vettigare än så blir det inte idag. Jag är för osorterad av jobb och hemma-tid att jag inte kan tänka klart nu.
En annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar