En liten tillbakablick

Från den 30 Maj 2011.
And i quote: (myself)
"Det är liksom ingen balans.
 I min lilla bubbla jag kallar verklighet har jag alltid försökt tro på nånting. När man är yngre så blir man inledd på vissa spår och vissa tar säkert de vägarna om de känner att de är rätt. Ja, som religion eller den typen av tro.
Jag tror till viss del på ödet, eftersom jag anser att det hjälpt mej i en del lägen. Situationer som jag hamnat i och ur, där jag tänker att det bara inte KAN vara slumpen eller tillfälligheten som gjort det.
Sen tror jag på karma, eller "what goes around,comes around". Om man gör gott får man gott, och tvärtom. Jag är inte perfekt för det, jag är inte den mest ömsinta omtänksamma ärligaste mest genomsnälla för det. Tvärtom... eller inte tvärtom kanske, men jag är väl mänsklig, men så inser jag sen att jag förtjänade det om jag gjort fel eller nånting dumt.
 Jag försöker iallafall alltid, jag jag talar med andra människor, säga saker som är sanna. Fakta, och sen stå för att jag sagt det. 
Vad jag däremot INTE tål, så är det att få skit jag inte förtjänar.
 När jag vet att mitt samvete är rent men ändå blir inblandad eller beskyld för saker jag inte gjort mej förtjänt av. Ta det här med "skitsnack", ett skitsnack är en lögn man säger om nån annan. Nåt man hittat på för att få den andra att verka sämre. Är det däremot sant, fast inte så trevligt, är det snarare en obekväm sanning. Man ska egentligen inte tala om folks obekväma sanningar. Gräva runt i människors svaga sidor, det är inte respekt, iallafall inte om man inte har en god tanke bakom, sen måste man också kunna se nånting gott i den andra att väga upp det sämre. Balans alltså.
Till sist tror jag på balans.
Det har jag faktiskt börjat tro på mer och mer. När man frågar sej saker som, Hur blir man lycklig? Hur finner man ro och lugn i livet, så är svaret nästan alltid balans. Iallafall kommer jag fram till det nästan alltid.
Man måste ha balans i sinnet. Kunna vara arg, men oxå glad. Nedstämd och upprymd. Vild men lugn. Impulsiv, kontrollerad.Arbeta/ledig, bråka/försonas, tillrättavisa sina barn/ge dem mer frihet att göra sina egna misstag, sparsam/generös, öppen/sluten, trevlig/bestämd, fattar du?  Men under rätt omständigheter. Varje känsla och sida har sin egen lilla tid, och man för alltså pendla mellan dem. Därav balansen.
Nu har jag inte balans. Jag känner det precis HUR tydligt som helst. Det är som om jag inte vet vilken fot jag ska stå på. Problemet är att jag inte vet VARFÖR, och vad jag ska göra åt det. Logiskt kasnke, men jag vet inte var i balans-tråden som knuten sitter. Jag har alltid varit en sorts person, men nu är jag inte samma längre. Mina egenskaper är annorlunda, och jag vet inte om det är för att jag förändrats utan att jag hann med eller om det är nånting annat. Känslan är att jag vet att nånting inte är rätt. Nånstans mitt i allt det här är det fel. Och kasnke är det ett så litet fel så att det inte alls krävs mycket för att rätta till allt och få tillbaka balansen igen, men jag kan inte komma fram till vad det är, och då känns det som om man inte kan barja röra upp fel saker för om man tar nånting som är rätt och gör det fel, så blir det ju mer fel än rätt tillslut. Ungefär som om man ska baka en kaka och  inser att man tagit dubbelt så mycket bakpulver som det står i receptet och därför häller på mer mjöl istället för att jämna ut det, utan att ta hänsyn till resten av ingredienserna. Det blir ju liksom inte rätt nånstans utan bara så fel tillslut att du får kasta och börja om. Det vill jag inte riskera. Men vad vet jag. Vad vet jag.
Vad jag VET iallafall är att man ALDRIG kan vara alla till lags, för i slutändan blir ändå alla missnöjda. Eler i värsta fall går man under själv. Man måste ha balans alltså. I allt, alltid. Balans helt enkelt."

så jävla roligt!!!!!!

Jag lider ju av tangentbordsanalfabetism. TBAB. SER ni va jag skrev här nere??

and i quote:

"...Lettiska-människor är sjukt upp-piffade när de går ut på "stan". Highheels och kappor, och massor med smisk, de flesta män har rock och ser allmänt fashion-abla ut. "

Jag menade naturligtvis SMINK...inte att alla letter är inne på S/M.

This past week.

Det är en vecka sen jag överhuvudtaget hade varker tid eller ork att sätta mej vid den här bloggnings prylen.
Vad det finns att förtälja om den senaste vekan är, hmm...

Vi åkte iallafall till Sthlm i torsdags.
En tant från TR var gullig nog att tala om att mitt vittnesmål var flyttat från 10.45 till 13.30, så min planering blev helt fucked up redan där, men hur som helst tog vi oss dit, gjorde vad vi var där för att göra, och sen åkte vi vidare. Jag vill aldrig göra om det igen, inte under de där omständigheterna. Fy fan. Men sammanfattningsvis är jag glad över att allt föll ut som önskat.
Det var as kul att träffa både Christine och hennes små töser, varav båda verkade gilla mej den här gången.

Riga var även det en as kul upplevelse, och vi hann med både erotikmuseum och några pubar.
Vi hittade även ett as stort köpcentrum som vi knatade in i för att köpa Ibumetin till Patrik som hade öron inflammation tack vare att han röker så mycket när han dricker och rökning sker numera ute på däck. Vi hittade inte rökrummet på bätjäveln förrän han redan hade ont i örat så, så var det med det.
Anyhow. Jag hittade dessutom ett CUBUS. Trevligt. Köpte ett par braller. Exakt samma braller som jag köpt på CUBUS i Borlänge och i Sthlm. Så nu har jag även ett par från Lettland. En stor tjock snatt-vakt förföljde oss igenom hela butiken. Inte så konstigt kanske med tanke på att min uppfattning av de andra kunderna att dömma är att de flesta Lettiska-människor är sjukt upp-piffade när de går ut på "stan". Highheels och kappor, och massor med smisk, de flesta män har rock och ser allmänt fashion-abla ut.
Vi var rätt bakis, och Patrik hade inget hårgummiband. Bara det är ett problem. Han kommer knappt in på en krog utanför Villis med håret utsläppt, och åker vi nån annanstans utan hårgummi kan det sluta med både pissprov och civilspan, typ. Jag undrar vad det är med det där håret alltså. Jag hade dessutom min härliga helly hansen liknande jacka och Patrik en mötley crew hood. Som hittat för en snatt vakt. Meen, tji fick han eftersom vi payade snällt innan vi gick.
Som vanligt fotade jag det jag tyckte var allra finast.

 Detta ärfrån kajen. Miljoners (känns det som) fåglar. Hitchcock-feeling.

 Vilhelmina Taxi, mitt i sverige. På vägen hem alltså.

 Erotik museum, fast det kändes mer som om han var en konstnär som samat på sej så mycket att det skulle ställas ut, man ser inte hela rummet, och jag ångrar att jag inte fick fota mer när han ändå frågade om vi ville fota, jag är glad att vi gick in även om vi trodde det först var en bordell.

 En fläskburgare. Vi trodde det var en hamburgaremed bacon på men nej, var fläsk, bara fläsk.. huu..

 Jag, bara jag helt enkelt.

 Patrik på en bro i riga. Jag trodde han inte skulle synas men haha...

 Patrik, men kaffe, på en sten i Riga. Vi tänkte oss att om han suttit liiite längre hade folk börjat kasta pengar i koppen.

Nästa den bästa bilden. en toa, på en kaffe Bar. Världens finaste toavägg kasnke.

ja det var väl det. Nu är vi hemma igen. Tillbaka till den vanliga, och nästa vecka ska jag börja jobba natt, jag har gått tillbaka till mina soppor igen och allt är frid och fröjd.

Vette fan om det inte är roligare med soppor än mat egentligen. För efter buffen på fredag kväll på båten åt jag så jag spydde efteråt, och efter buffen på lördagen så gatt jag sova en timme efteråt eftersom jag blev ohyggligt trött. Om det tyckte Patrik inte.

Så. Nu kommer vi till den frågan som borde ha kunnat sluta ställas innan den 31/10:

VAR I HELVETE ÄR MIN FJÄRRVÄRME?????

Det är fy skam och kontraktsbrott. Jag kommer bli fly jävla förbannad snart så jävulen va arg jag är. Till och med ungarna tittade på mej med stora ögon en morron när det var kallt och sa: -men mamma, när kommer fjällvärmen? (ja dom tror det heter så..)


Igår hade jag dessutom en låång session med min stora inspirationskälla tillika mentala närings källa:

Jag älskar Freddie Mercury nästan liite mer än Patrik. (Men va fan han är ju död, så det är väl inte hela världen. Freddie M alltså, inte Patrik)

Pust.

Skulle tro att jag gått upp ett par kg idag. Men det är det värt ta me fan. Jag fyller ju för helvete 30 år. Och va firad jag blivit. Av min släkt, av mina vänner. Jag blir förvånad hela tiden. Mest för att jag blir så rörd att de tar sej tid. Nu är allt bortplockat och vi har packat klart. Imorron lämnas barnen till syrrans omtanke och kärlek över helgen och vi åker bort. Långt bort tillsammans. Det ska bli så jävla skönt. Först ska jag göra nånting jobbigt så klart, men sen. Det känns skönt att ha Patrik i ryggen dock.

Jag fick förresten jätte fina blommor och en *bambarabam* SYMASKIN. Jag hade önskat mej en så det var bra. Nu får jag börja öva mej på sy, så jag kommer upp i samma klass som Susanna, min kusin, men...öving ger fördighet.

Nu är det brooooen på svt, så i better go. Det blir ett uppdate efter helgen.

Sipp!

TreaNolla

Trettio år.
Började dagen med att inse att kaffet var slut.
Så jag hasade upp på OK, i pyjamas byxorna bara, och unnade mej därefter ett Gevalia paket istället för extra-snusk kaffe. Ja, det är inte så att jag aldrig hasat in på OK med håret på ända förr, de borde vara vana vid det här laget.

Jag har handlat på OK sen jag var 3-4 år tror jag, när jag var liten så var det ju inte åldersgräns på cigaretter så jag fick handla cigg till morsan typ jämt. Jag tultade upp med hennes lilla röda portmonä, och läspade fram "en röd commerce". Minns en gång då jag råkade köpa gula blend isället. Ingen hit. Minns även att ingen kunde öppna den lilla röda börsen utom jag, så jag öppnade den, räckte över den och kassapersonalen tog pengarna själv och räckte över den.
Det var flera som jobbade då, som jobbar nu. Ja, man kan säga att jag växt upp på OK i Vilhelmina.

Nå jag kom in imorse, nästan inte ens vaken, och deklarerade att jag fyller år. Peder frågar mej om jag känner mej nöjd med livet nu i och med denna milstolpe.

Jag svarar "Ja varför inte, jag har ungar, en sambo ett hus, blalblabla"
Vi fortsätter språka om jag har gjort allt det där man ska osv, och jag brölar:
"Jaa, jag har ju tagit knark, och sen slutat ta knark, sen fick jag ju baaarn"..
De tittar på varann, mmm okej.... "så du har egentligen bara varit normal i 6 år?"
På vägen tillbaka hem tnkte jag på mitt brölande. Va fan sa jag? Och vad menade jag med det?

Jag menade, eller vad jag MENADE ATT MENA, om min hjärna hade varit vaken, är att jag TROR att jag inte har någon kris-varning. Kris är ju när man hoppar över, eller skjuter vissa faser i livet framför sej för att man tror att det går att hoppa över den. SOm tex, om du kommer behöva en period då du bara festar och har kul när du är 22, men råkar föda ett barn när 18, så skjuter du hela den fasen framför dej tills du får panik, vid ex 30.
Jag har inga såna faser kvar. Jag har ju levt ut varenda fas hittills. Underbart. Minns att det första jag tänkte när jag insåg att jag var gravid med oliver var; "är jag redo för den här förändringen? Är det dags nu?" Ja, det var det. Thomas, oliver far, hade hjälpt mej att lugna ner mej först, Jag har antagligen en del att tacka honom för att jag sitter här, för jag var ganska trasig när vi fann varann, lekte förhållande i ett halvår, gjorde ett barn och gjorde slut.

Tacka fan för att jag är glad att fylla 30. Jag är glad att jag överlevt. Och jag är glad för alla jävliga, bra, tråkiga, glädjande, panikartade och tillfredställane saker jag gjort hittills, alla rätta och extremt fel val jag gjort i livet, har ju gjort och format mej till precis den som jag är nu, här.
Och förutom mitt kontrollbehov och lite panik-ångest nu och då, så tycker jag att jag är en jävla bra brud.

Idag ska jag bara ha det trevligt.

Grattis mej.