En liten tillbakablick

Från den 30 Maj 2011.
And i quote: (myself)
"Det är liksom ingen balans.
 I min lilla bubbla jag kallar verklighet har jag alltid försökt tro på nånting. När man är yngre så blir man inledd på vissa spår och vissa tar säkert de vägarna om de känner att de är rätt. Ja, som religion eller den typen av tro.
Jag tror till viss del på ödet, eftersom jag anser att det hjälpt mej i en del lägen. Situationer som jag hamnat i och ur, där jag tänker att det bara inte KAN vara slumpen eller tillfälligheten som gjort det.
Sen tror jag på karma, eller "what goes around,comes around". Om man gör gott får man gott, och tvärtom. Jag är inte perfekt för det, jag är inte den mest ömsinta omtänksamma ärligaste mest genomsnälla för det. Tvärtom... eller inte tvärtom kanske, men jag är väl mänsklig, men så inser jag sen att jag förtjänade det om jag gjort fel eller nånting dumt.
 Jag försöker iallafall alltid, jag jag talar med andra människor, säga saker som är sanna. Fakta, och sen stå för att jag sagt det. 
Vad jag däremot INTE tål, så är det att få skit jag inte förtjänar.
 När jag vet att mitt samvete är rent men ändå blir inblandad eller beskyld för saker jag inte gjort mej förtjänt av. Ta det här med "skitsnack", ett skitsnack är en lögn man säger om nån annan. Nåt man hittat på för att få den andra att verka sämre. Är det däremot sant, fast inte så trevligt, är det snarare en obekväm sanning. Man ska egentligen inte tala om folks obekväma sanningar. Gräva runt i människors svaga sidor, det är inte respekt, iallafall inte om man inte har en god tanke bakom, sen måste man också kunna se nånting gott i den andra att väga upp det sämre. Balans alltså.
Till sist tror jag på balans.
Det har jag faktiskt börjat tro på mer och mer. När man frågar sej saker som, Hur blir man lycklig? Hur finner man ro och lugn i livet, så är svaret nästan alltid balans. Iallafall kommer jag fram till det nästan alltid.
Man måste ha balans i sinnet. Kunna vara arg, men oxå glad. Nedstämd och upprymd. Vild men lugn. Impulsiv, kontrollerad.Arbeta/ledig, bråka/försonas, tillrättavisa sina barn/ge dem mer frihet att göra sina egna misstag, sparsam/generös, öppen/sluten, trevlig/bestämd, fattar du?  Men under rätt omständigheter. Varje känsla och sida har sin egen lilla tid, och man för alltså pendla mellan dem. Därav balansen.
Nu har jag inte balans. Jag känner det precis HUR tydligt som helst. Det är som om jag inte vet vilken fot jag ska stå på. Problemet är att jag inte vet VARFÖR, och vad jag ska göra åt det. Logiskt kasnke, men jag vet inte var i balans-tråden som knuten sitter. Jag har alltid varit en sorts person, men nu är jag inte samma längre. Mina egenskaper är annorlunda, och jag vet inte om det är för att jag förändrats utan att jag hann med eller om det är nånting annat. Känslan är att jag vet att nånting inte är rätt. Nånstans mitt i allt det här är det fel. Och kasnke är det ett så litet fel så att det inte alls krävs mycket för att rätta till allt och få tillbaka balansen igen, men jag kan inte komma fram till vad det är, och då känns det som om man inte kan barja röra upp fel saker för om man tar nånting som är rätt och gör det fel, så blir det ju mer fel än rätt tillslut. Ungefär som om man ska baka en kaka och  inser att man tagit dubbelt så mycket bakpulver som det står i receptet och därför häller på mer mjöl istället för att jämna ut det, utan att ta hänsyn till resten av ingredienserna. Det blir ju liksom inte rätt nånstans utan bara så fel tillslut att du får kasta och börja om. Det vill jag inte riskera. Men vad vet jag. Vad vet jag.
Vad jag VET iallafall är att man ALDRIG kan vara alla till lags, för i slutändan blir ändå alla missnöjda. Eler i värsta fall går man under själv. Man måste ha balans alltså. I allt, alltid. Balans helt enkelt."